©2019 Copyright Lovisa Dynér

  • Instagram - Grey Circle
  • Facebook - Grey Circle
 

Awakening to Authenticity

Hur jag kom att bli vän med mitt äkta sanna jag.

Det har sagts att vi kommer hit till jorden för att lära oss det vi allra mest behöver arbeta med inom oss själva. Detta har känts sant i mitt liv. 

 

Redan som liten var jag inkännande och högkänslig (HSP) och jag hörde, såg och kände saker i min omgivning, som andra inte tycktes märka av. Jag visste vad djuren behövde, hur människor i min omgivning mådde och jag såg saker som andra inte tycktes se. 

 

Då mina föräldrar skilde sig, tog jag på mig mycket skuld och skam.

Det resulterade i mängder av olika typer av rädslor och jag upplevde mig ofta väldigt missuppfattad och ensam. 

 

Som liten löd mina mantran; ”Förlåt” och ”Jag fattar ingenting.” 

Anledningen var jag var livrädd för att göra ”fel” och för att någon skulle bli arg på mig. Jag upptäckte att dessa ord ofta fungerade som en slags skyddsmantel för att bli lämnad ifred.  

 

Under min tonårstid bodde jag tillsammans med min familj på en gård som visade sig vara hemsökt. På den gården fick jag se och uppleva saker som ledde fram till att jag gick från att vara rädd till väldigt rädd. Det fortsatte att hända många obehagliga saker ända fram tills att vi flyttade från den gården. Åren gick och efter dessa obehagliga händelser, ”la jag locket på.”  

 

Flera år senare, då jag flyttade till en lägenhet i centrala Stockholm, var det som att dra tillbaka tiden. Inte heller här var jag ensam utan istället fick jag ”oväntat besök” dag som natt. 

Åter igen blev jag mycket rädd, men nu eskalerade det till att jag började få panikångestattacker. 

Jag var ständigt rädd över vad som skulle hända härnäst… 

Det var under den här perioden som min oro och ångest gick från att ”bara” vara mental till att jag blev fysiskt sjuk. 

 

Fram till den tiden kände jag mig dömd och frustrerad över att ha ett super känsligt nervsystem, ett som inte visste hur man skulle sakta ner. Jag minns en läkare i Frankrike som en dag sa till mig; ”Lovisa, din hjärna är som en Ferrari men din kropp är som en rostig gamla Fiat.” Trots att det inte var roligt att höra, var det sanningen. Trots att jag hade övat meditation dagligen i år, läst mängder med självhjälpsböcker och sökt professionell hjälp så ökade min ångest. Det stod senare klart att all den rädsla jag upplevt genom åren förberedde mig för mitt första uppvaknande.

Jag höll på att väckas in i min kropp och in i all den smärta min kropp bar på. 

 

Efter att ha spenderat större delen av 2004 på sjukhus började jag på riktigt förstå att jag behövde börja älska mig själv och bli vän med min kropp. 

 

Samma år, hade jag en natt på Södersjukhuset, ett möte som kom att bli ett livsförändrande uppvaknande.

Det var ett möte som var både vackert och upplyftande men framför allt var det en fantastisk, om än lite omskakande upplevelse!

Efteråt förstod jag att något höll på att hända med mig, inte minst eftersom intensiteten av mina symtom förvärrades när jag var iproppad med mängder av mediciner. Jag kunde inte sova, hade panikattacker, yrsel, utslag över hela kroppen, gick upp många kilo i vikt, ja, listan kan göras lång. Samma år förlorade jag även min bästa vän vilket resulterade i ännu ett sjukhusbesök och min kropp utsattes för ännu ett trauma, jag drabbades av ansiktsförlamning. 

 

Under de följande åren, började jag söka efter förklaringar och svar till varför jag hade behövt möta så mycket rädsla och sjukdomar. 

Under denna process lärde jag mig att integrera mina erfarenheter med hjälp och vägledning av många visa och begåvade lärare. 

Under denna period kom jag att förstå att livet aldrig är emot oss utan tvärtom är livet för oss. Saker händer för att hjälpa oss att vakna upp till vårt sanna jag.

Jag insåg att jag hade gått till mörkets kant som baseras på rädsla, bara för att vända tillbaka hem till kärlekens väg- ett val som jag aldrig kommer ångra. 

 

Jag valde lärare genom att använda min intuition och inre vägledning. Jag lyssnade inåt och arbetade regelbundet tillsammans med lärare som resonerade med mig och min sanna essens. Under den här perioden började jag få mycket beröm och uppskattning för min inkännande och andlig sida. Att vara HSP och klarhörande visade sig nu vara en styrka istället för ett straff. 

 

Idag, många år senare, ser jag det som ett förtroende och inte en gåva att vara högkänslig och klarhörande. 

Även om alla inte är högkänsliga vet jag att alla har förmågan att utveckla sin intuition, som man därmed kan använda som en vägvisare.

 

Du förtjänar att att känna till verktygen som gör dig "unshakable, and unbreakable” oavsett yttre omständigheter. 

 

Ditt äldsta jag, ditt autentiska jag, har redan alla svar du behöver och min önskan är att få hjälpa dig att upptäcka dem!

 

Och kom ihåg…

Du är redan allt du behöver vara och du är älskad bara av att finnas till. 

 

I Kärlek,

Lovisa